Sammanfattning Viacha

 
Det har gått över en vecka sedan vi landade i Sverige efter en lång och stressig hemresa. Under praktiken hann vi inte skriva så mycket för att vi hade ofta ett mycket fullbokat schema, men nu när det finns mer tid att sitta ner en stund så passar det ju med ett litet blogginlägg.
 
 
Albor Viacha är det senaste tillskottet i Albor-familjen, den nyare av de två platserna i organisationen. Vad vi fick höra de första dagarna var att det inte var lika mycket aktiviteter på Viacha som på Ceja och att vi därför skulle spendera vår lediga tid med våra kamrater på Albors huvudlokal. Dock blev den första veckan inte som vi hade trott. Vi spenderade mycket tid med varandra alla fyra, lite på Viacha och lite på Ceja, men vi var oftast på skolor i Viacha-området och berättade om Sverige. Vi tror att det var lite för att göra reklam för Albor och få fler deltagare.  
 
 
Det som de två platserna hade gemensamt var relationen mellan deltagere och ledare. De var mer vänskapliga än den typiska relationen mellan lärare och elev. Det märktes tydligt i båda grupperna att deltagarna verkligen såg upp till ledarna samtidigt som de inte var rädda för att driva med dem. Detta, för mig, var nog bland det finaste jag fick uppleva under tiden på Albor.
 
Det är svårt att ge en tydlig förklaring på hur de jobbade på de olika platserna eftersom att vi inte fick se så mycket av Viachas arbetsprocess. Vi fick ungefär samma förklaring hos båda; de jobbar med teateruppsättningar som handlar om våld (oftast mot kvinnor, men inte alltid) och genom detta lär de sig mer om problematiken med det. De spelar upp pjäserna både för skolor och för "allmänheten". Något som en ledare på Viacha berättade var att ofta när de spelar upp dessa pjäser för folk blir många väldigt berörda. Hon berättade att hon sett äldre kvinnor bli så rörda att de till och med börjar gråta ibland. Detta, menade hon, var för att de själva kunde känna igen sig i att bli utsatta för det våld som utspelade sig framför dem.
 
Som helhet tycker jag att Albor är en väldigt bra organisation och jag är besviken att jag inte fick spendera mer tid där. Deltagarna var väldigt engagerade och otroligt duktiga skådespelare. Även de yngre barnen som vi fick se läsa poesi spelade med en otrolig inlevelse som imponerade på oss alla. Ledarna var vänliga och inbjudande och även hade en fan. Jag hoppas att få se mer av Albor i framtiden.
 
/Victoria