Contención emocional
Jag och Tove kommer in på Red Adas kontor i La Paz och möter tre kvinnor. Gladis, Monica och Silvia. De hälsar oss välkomna och tillsammans med Mirna planer vi upp de närmsta dagarna. En timme efter mötet sitter vi i telefericon påväg till en skola i El Alto. En timmes resa från kontoren och vi är framme. I ett klassrum sätter vi upp en projektor och hälsar några kvinnor välkomna. Idag heter föreläsningen "Contención emocional". Monica pratar om hur man ska prata och lyssna på sina känslor. Hur man ska bemöta sina kollegor, vänner och barns känslor. Hur viktigt det är att få känna känslor och få prata om det.
Monica börjar föreläsningen med ett exempel där hon ger alla varsin ballong. "Tänk på en känsla när ni blåser upp ballongen, tillexempel sorg eller rädsla". Vi sitter flera kvinnor med uppblåsta färgglada ballonger och hon frågar oss: "vem var de som blåste upp just din ballong?". Någon svarar "mi boca" men svaret är i slutet är Yo (jag). Hon avslutar ungefär såhär, fast på spanska: "Det är en själv som är sina känslor, och vi själva bestämmer hur vi hanterar dom. Om ballongen exploderar eller om vi släpper ut lite luft i taget."
Efter föreläsningen sitter alla kvinnor och diskuterar, och mötet avslutas sedan med kaffe och äggmacka. Nästa vecka ska vi träffas igen och prata om något annat. Vi tackar varandra och jag, Tove, Monica och Silvia åker tillbaka till La Paz.
/ Vera